Skandinavisk kolonialism: särvägar eller sammanflätningar?

Berättelser om skandinavisk kolonialism och slaveri har ofta styrts av föreställningar om skandinavisk ”exceptionalism”: om Skandinavien som oskyldigt undantag. Enligt dessa berättelser bedrev de skandinaviska länderna milda eller välvilliga former av kolonialism, var denna av marginal betydelse, eller var man blott delaktig i andras brottslighet. Hur kommer detta till uttryck i dansk, norsk och svensk litteratur och bildkonst, och i den offentliga diskursen, framför allt om kolonialism och slaveri i Karibien? Föredraget belyser nationella og regionala exceptionalismer samt interskandinaviska friktioner, och integrerar Skandinavien i en större bild av europeisk expansion och postkoloniala relationer. Kan idén om särvägar avlösas av en förståelse av historiska och samtida sammanflätningar, sammanstötningar och samarbeten?